Eftersom snön låg kvar idag också, så lät jag det bli mer pulkaåkning.

Vi hade matsäck med oss idag med. Strax efter att vi ätit upp den, så kommer en av flickorna med några kottar och frågar vad för sorts kottar det är.

Jag visar dem för barnen och frågar om någon av dem kan svara på frågan. Ingen av dem kan det.

Då berättar jag att det är en Alkotte. Den kotte som flickan hittat är en från förra året, som redan för längesedan släppt ut sina frön, och nu börjar bli mer svart än brun.

Jag berättar också att småfåglar tycker mycket om de frön som finns i alkotten, och att det lite senare i vinter kommer att falla många frön från kottar som mognat. Barnen tycker det låter spännande och vi bestämmer att vi ska gå hit lite senare i vinter igen.

Al växer nära vatten. Ibland även i vattnet där det är grunt.

En Al avverkas efter 60 - 80 år och blir därför inte så gamla. På stubbarna växer det ut nya rotskott, och så småningom kommer det nya alar där. Myggor och grodor gillar Alar och lägger gärna sin ägg, resp släpper sin rom i närheten av dem.

Alveden används vid rökning av fisk som då blir gyllengul. Alved används också till träskor och andra snickeriarbeten.

Alveden rötskadas obehandlad och förstörs fort på land, speciellt vid fuktigt klimat. Däremot i vatten är den mycket hållbar och används därför ofta till pålar som står under vatten.

I Alens bark och i dess blad finns det hoga halter av garvämnen. Dessa har en sammandragande inverkan på huden. Om man häller kokande vatten över hackade alblad eller bark och låter det stå och dra ett tag, då har man gjort sitt eget desinfektionsmedel som är bra att tvätta småsår med. Blandningen är både blodstillande och påskyndar läkningen av sår. Har man blåsor i munnen eller inflammationer i mun och svalg så kan man gurgla sig i munnen med blandningen.

Bladen, och då helst tvättade, kan också läggas direkt på blödande småsår men även på lätt infekterade sår där varbildning uppstått. Det får då en läkande effekt.