Alla känner igen Tallen. Att den har långa barr, och granen har korta det lärman sig redan som barn.

Tallarna har alltid haft en given plats i den gamla folktron.

Det fanns sk "fisktallar" dit man gick för att få god fiskelycka, dte fanns "mjölktallar" som man gick till om man ville att korna skulle ge mycket mjölk. Vissa talalr hade ett speciellt utseende, och dit tog man ofta sina barn för att de inte skulle bli sjuka.

Tallen kan bli uppemot 40 meter hög och är tillsammans med Granen våra vanligaste träd i skogen. Både växer dock rätt sakta jämfört med en del andra träd. Oftast avverkas talalrna då de är 70 - 160 år gamla. Men dte finns gamla tallar kvar i Sverige, för de äldsta kända tallarna är drygt 700 år gamla !

Älgar tycker mycket om tall, men inte gran, så den lämnar de ifred. Tjädern äter gärna tallskott vintertid då det är ont om mat för alla djur i skogen.

I Tallskogar hittar man alltid mycket blåbär och lingon. Även svampar, framförallt matsvampar, trivs i tallskogen och just Kantareller växer gärna tillsammans med tallen.

Förr när det var ont om mat så användes Tallens unga bark till att göra en sorts mjöl av, som då sedan användes i sk barkbröd.

Vår- och vinterskotten på tallen är mycket C-vitamin rika, och förr kokades det te på dressa tallbarrs skott.

Tallbarrste smakar inte direkt illa och en handfull tallbarrs skott som det kokas te på innehåller både C-vitamin och smakar sött, ungefär som två sockerbitar.

Tallbarrste kan också användas vid sårtvätt.

Kåda från tallar innehåller bakteriedödande ämnen.

Den kan användas för att smörja bröstkorgen med vid problem med luftvägsinfektioner. Kådan kan också användas till sårvård, självsprickor mm.

Innasn vi lämnade skogen plockade vi med oss lite färska tallbarrs skott för att prova på att göra te på under morgondagen.