Hästkastanjer är stora vackra träd som kan bli flera hundra år gamla. De är populära i parker och som alleér.

Hästkastanjer är inte svenska träd från början. De kom in till Sverige med Karl den XII : s arme.

Kastanjerna är trädets stora frön som förr användes som hästmedicin då hästarna led av kolik.

I Hästkastanjens frön och blad finns det nyttiga ämnen som anses som kärlstärkande för vener och lymfkärl och kan därigenom förebygga åderbråck. Den gör så att cirkulationen i kärlen ökar så att risken för såväl ödem som blodproppar minskar. Produkter baserat på hästkastanj är bra att smörja in sig med då man fått blåmärken, bristningar och åderbråck.

En beredning på hästkastanjer kan antingen droppas i vatten och drickas, eller användas till baddning eller omslag.

På våren kan man se trädens vackra blommor i olika färger.

Men nu under vintern har de tappat sina stora blad och ser rätt nakna ut. Men de är mäktiga ändå.

Lind är ett ofta omtalad träd i många böcker. Den är också omhuldad av en del skrock och sägner, och finns ofta omnämnd i sagoböcker.

Lindens blommor är mycket omtyckta av humlor, bin, fjärilar och andra nektarälskande insekter. Men vissa år bildar lindblommorna sockerarter som humlorna inte tål och därför dör av. Då kan man se massor av döda humlor under träden.

Lindblommorna kan användas att göra te av, men då ska de plockas en varm försommardag, helst på förmiddagen. Sedan torkas de och kan användas till te.

Av Lindblommor gör man också honung. De små gulvita blommorna avger mängder av nektar. Lindblomshonung är den finaste honung som finns. Den äts med känsla hos finsmakare.

Innaför barken på en Lind finns det ett skikt som användes till att tillverka snören, rep, korgar och mattor av. Idag finns t ex lindbast som vi stöttar upp våra trädgårdsväxter med.

Lindblomste har i alla tider använts som svettdrivande medel. Ett ämne i bladen och blommorn från en lind höjer kroppstemperaturen så att man får feber. På det sättet hjälper man kroppen att bearbeta infektioner osv. En studie visade att barn som drack lindblomste tillfriskande fortare än de som behandlades med antibiotika.

Den eteriska oljan i lindblommorna har också en lugnaden verkan, därför är lindblomste ett bra kvällste.

Eftersom snön låg kvar idag också, så lät jag det bli mer pulkaåkning.

Vi hade matsäck med oss idag med. Strax efter att vi ätit upp den, så kommer en av flickorna med några kottar och frågar vad för sorts kottar det är.

Jag visar dem för barnen och frågar om någon av dem kan svara på frågan. Ingen av dem kan det.

Då berättar jag att det är en Alkotte. Den kotte som flickan hittat är en från förra året, som redan för längesedan släppt ut sina frön, och nu börjar bli mer svart än brun.

Jag berättar också att småfåglar tycker mycket om de frön som finns i alkotten, och att det lite senare i vinter kommer att falla många frön från kottar som mognat. Barnen tycker det låter spännande och vi bestämmer att vi ska gå hit lite senare i vinter igen.

Al växer nära vatten. Ibland även i vattnet där det är grunt.

En Al avverkas efter 60 - 80 år och blir därför inte så gamla. På stubbarna växer det ut nya rotskott, och så småningom kommer det nya alar där. Myggor och grodor gillar Alar och lägger gärna sin ägg, resp släpper sin rom i närheten av dem.

Alveden används vid rökning av fisk som då blir gyllengul. Alved används också till träskor och andra snickeriarbeten.

Alveden rötskadas obehandlad och förstörs fort på land, speciellt vid fuktigt klimat. Däremot i vatten är den mycket hållbar och används därför ofta till pålar som står under vatten.

I Alens bark och i dess blad finns det hoga halter av garvämnen. Dessa har en sammandragande inverkan på huden. Om man häller kokande vatten över hackade alblad eller bark och låter det stå och dra ett tag, då har man gjort sitt eget desinfektionsmedel som är bra att tvätta småsår med. Blandningen är både blodstillande och påskyndar läkningen av sår. Har man blåsor i munnen eller inflammationer i mun och svalg så kan man gurgla sig i munnen med blandningen.

Bladen, och då helst tvättade, kan också läggas direkt på blödande småsår men även på lätt infekterade sår där varbildning uppstått. Det får då en läkande effekt.

Idag tittade jag och barnen på olika mossor som finns i skogarna.

Visste du att det finns över 1000 sorters olika mossor bara i Sverige ?

Vi stannade till på en ordentligt mossbevuxen skogsplats, där stora delar var täckta av grön mossa.

På avstånd såg mossan likadan ut överallt, men när vi gick närmare och såg närmare på den, då kunde man se att på ca 1 meter så fanns det flera olika mossarter som växte tillsammans.

På en del ställen var det som att gå på en grön mjuk matta.

Jag förklarade också hur mossor lever och förökar sig !

Mossor är nästan alltid gröna och de växer där det är fuktigt och skuggigt. Mossor har inga rötter, de sitter bara fast med tunna trådar i marken. Därför suger de upp vatten och näring med stammen och bladen.

Mossor kan bli väldigt gamla för de överlever utan problem snö, is och kyla.

Mossorna sprids lätt och oftast sker det genom att en lite bit av mossan bryts av och sedan växer just den biten ut till en ny mossa.

Idag var vi i en gammel skog. Den var nästan som en trollskog.

I gamla skogar finns det tagellav och manlav, som är långa hängande lavar som hänger i träden och på trädstammarna.

Dessa Hänglavar fungerar som bomateriel och ibland skafferi åt småfåglar. 

Även t ex renar har nytta av dessa hänglavar då det är deras mat under flyttningen mellan vinter- och sommarbeten. Men även vintertid då renarna inte kommer åt växterna under snön pga skare, is eller mycket djup snö, så äter de hänglavar istället. 

Det finns ungefär 20 olika sorters Hänglavar i Sverige. De vanligaste är tagellavar och manlavar. Tagellavar växer oftast hängande ner från grenar, medan manlavarna ofta växer utmed trädstammar.

Dessa lavar är väldigt känsliga för smutsig luft, och växer därför inte nära större städer.

Förr i tiden trodde man att tagellav, manlav och skägglav kunde bota t ex flintskallighet.

Nästa lav vi lär oss om, det är Kartlaven.

Kartlaven växer på stenar oftast och är ofta gul eller brun till färgen, men det finns alltid variationer. Kartlaven ser ut som kartor av olika storlek.

Oftast hittar man stora fält av kartlav på klipphällar och på större stenar.

Kartlaven växer väldigt långsamt jämfört med en del andra växter. Stora fält av kartlav kan vara över 1000 år gamla !!! Det du det är ingen dålig ålder. Tänk på det när du ser en kartlav nästa gång.