Idag pratade vi om Asp, som är ett vanligt träd i våra skogar.

Asp och Lönn har de allra vackraste färger på sina löv under hösten. Aspens löv påminner lite om björkens, men björklöv blir bara gula på hösten.

Aspen förökar sig både med rotskott och frön. Den växer snabbt, men blir sällan över 100 år gammal.

Aspens stam är mjukt trä som ofta angrips av parasiter som t ex trädtickor, så gamla Aspar knäcks därför lätt av vinden då det stormar. På Asp trivs också många olika lavar.

Äldre Aspar är ofta fulla av bohål som hackats upp av hackspett. Dessa blir ofta bohålor för större fåglar som t ex sparvugglor och skogsduvor, när hackspetten lämnat dem.

Av Aspved gör man tändstickor och möbelsnickerier. Men även till pappersframställning används ofta Aspens ved.

Såväl vilda som tama djur betar gärna Aspbark och knopp.

Knoppar och blad innehåller ett ämne som i kroppen omvandlas till salicylsyraliknande ämnen som är smärtstillande, bakteriedödande och antiseptiskt.

Te på Aspblad kan drickas för att dämpa värk i muskler och leder samt för att ge en lokalbedövande effekt. Teet är också bra att dricka vid blåskatarr, magkatarr eller tarmkatarr.

Man kan också göra salva av Aspknoppar. En sådan salva är smärtdämpande och bakteriedödande på hud, svamp på huden och småsår.

Torkade knoppar kan malas sönder och bli till ett pulver som man kan strö på sår eller lösas upp i vatten och drickas vid smärta.

Pulvret kan också vara effektivt vid illaluktande fotsvett.

Asken sätter löv först i Juni och dne blir utan löv redan i september.

Ask hade en betydelsefull ställning redan i mytologin, där man trodde att alla människor skapades ur asken Yggdrasils skugga. Den asken kalaldes då världsträdet.

Både vinter och sommar är en Ask enkel att känna igen. Nu på vintern har den bågformade uppåtriktade skott. När man kommer lite närmare kan man se att knopparna är svarta. Asdken växer på god jord och soliga växtplatser.

Förr användes det hårda och sega virket till spad- och yxskaft, harvar, hjulaxlar och åror bl a.

Ask har också använts inom växtmedicinen.

Häggen känns igen av många framförallt på våren då den blir grön först av alla lövträd. På våren får den sedan starkt doftande vita blommor som så småningom blir till svarta bär.

Häggen trivs i fuktig mark, allrahelst vill den stå där en å eller bäck rinner fram. Häggen är släkt med slånbär och även dess bär smakar beskt. Men bären kan användas till saft men ska då plockas rätt sent.

Däremot så ratas av de flesta betande djur, men även av sorkar, möss och mullvadar.

På försommaren kan häggen se lite spöklik ut då den angripits av häggspinnarens larver. Men den överlever och sätter nya blad igen senare under sommaren och även kommande vår/försommar.

Häggens ved är hård, seg och brokig i färgen och används ibland till slöjdarbeten.

Hästkastanjer är stora vackra träd som kan bli flera hundra år gamla. De är populära i parker och som alleér.

Hästkastanjer är inte svenska träd från början. De kom in till Sverige med Karl den XII : s arme.

Kastanjerna är trädets stora frön som förr användes som hästmedicin då hästarna led av kolik.

I Hästkastanjens frön och blad finns det nyttiga ämnen som anses som kärlstärkande för vener och lymfkärl och kan därigenom förebygga åderbråck. Den gör så att cirkulationen i kärlen ökar så att risken för såväl ödem som blodproppar minskar. Produkter baserat på hästkastanj är bra att smörja in sig med då man fått blåmärken, bristningar och åderbråck.

En beredning på hästkastanjer kan antingen droppas i vatten och drickas, eller användas till baddning eller omslag.

På våren kan man se trädens vackra blommor i olika färger.

Men nu under vintern har de tappat sina stora blad och ser rätt nakna ut. Men de är mäktiga ändå.

Idag handlar det om Eken. En ek är ofta ett mycket gammalt träd. Det finns ekar som är över 1000 år gamla, och de är fridlysta just för att de är så gamla. Den äldsta eken tror man finns i Småland. Den eken sägs vara ÖVER 1000 år gammal och ungefär 14 meter i omkrets.

Idag var vi till en ek som också troligen är rätt gammal. Den är alldeles ihålig, och barnen gillade att krypa in i det hålet, och det ryms fler än ett barn för ekens stam är så tjock. Den här stammen är ihålig ända upp i toppen nästan, i alla fall så långt upp man kan se.

På eken växer det ekollon och på vintern ramlar de ner på marken.

Ekollonen är omtycktas av såväl fåglar,gnagare som grisar. Även hästar och kor äter gärna ekollon, men för dem kan de vara giftiga i stora mängder.

Förr gjordes kaffe på rostade ekollon i brist på kaffebönor, men dte blev ofta lite beskt i smaken och inte alltid så populärt.

En kokad blandning av ekollon och bark kan användas att badda småsår med, acne och hudutslag av olika sort. Till blödande tandkött kan man använda det som munsköljningsmedel.

Idag tittade vi på ett träd som inte så många hade hört talas om, nämligen Oxel.

Oxel är släkt med Rönnbärsträdet och de båda har röda bär och vita blommor.

Oxelns bär är omtyckta av både djur och människor, men numera är det mest fåglar som äter dem.

Förr använde man oxelns ved till hjul och andra träkonstruktioner som krävde ett starkt och hårt träslag.

Lönn har i alla tider varit ett populärt träd som finns både som planterad och vilt växande i skog och mark. På hösten får den de underbaraste färger på löven. Lönn näsor har alltid varit populärt att leka med för alla barn.

Lönnens virke används ofta till musikinstrument och möbler.

Av lönnens sav kan man göra sirap.

På lönnar och några andra lövträd, kan man hitta en halvparasitisk växt som gärna växer på dessa träd. Det är den välkända misteln. Mistel är giftig för människor och har i alla år kopplats samman med legender av olika slag.

Idag såg vi björken i vinterskrud, och den var vacker. Alla barn kände igen den men de flesta tänker mest på den då våren kommer och de första gröna små löven visar sig.

Björken är vanlig överallt, men förekommer på olika breddgrader i olika sorter. Fjällbjörk t ex är låg och knotig, medan glasbjörk är hög och reslig.

Björkris är välkänt för bastubadare då det både värmer bra och luktar gott. Björkved är toppenved att elda med, dels brinner det länge men så luktar det gott och värmer skönt.

Många goda matsvampar trivs med björken och växer gärna nära den.

Te på björkblad, stimulerar njuraranas produktion av urin, och forslar lättare bort sk slaggprodukter som är effektivt mot urinvägsinfektioner, reumatiska sjukdomar och PMS svullnad.

Björksaven innehåller C-vitamin och björksocker (xylitol) samt en del mineraler som är nyttiga. Sav kan tas från björken från det att tjälen gått ur marken fram till lövsprickningen. Men man får inte ta sav från träden utan att först fråga markägaren.