Idag var vi i en gammel skog. Den var nästan som en trollskog.

I gamla skogar finns det tagellav och manlav, som är långa hängande lavar som hänger i träden och på trädstammarna.

Dessa Hänglavar fungerar som bomateriel och ibland skafferi åt småfåglar. 

Även t ex renar har nytta av dessa hänglavar då det är deras mat under flyttningen mellan vinter- och sommarbeten. Men även vintertid då renarna inte kommer åt växterna under snön pga skare, is eller mycket djup snö, så äter de hänglavar istället. 

Det finns ungefär 20 olika sorters Hänglavar i Sverige. De vanligaste är tagellavar och manlavar. Tagellavar växer oftast hängande ner från grenar, medan manlavarna ofta växer utmed trädstammar.

Dessa lavar är väldigt känsliga för smutsig luft, och växer därför inte nära större städer.

Förr i tiden trodde man att tagellav, manlav och skägglav kunde bota t ex flintskallighet.

Idag hittade vi efter en del letande gråstenslav.

Den här laven är en av de vanligaste förekommande lavarna och den växer på stenar där den sitter fast väldigt hårt. Men efter en regnig dag kan man lossa lite på den, om man nu vill det. För då har den luckrats upp lite. Även gråstenslaven är mycket gammal och växer sakta. Man vet därför att på den eller de stenar den återfinns, har legat på samma plats i många hundra år.

Gråstenslaven växer till en början ofta i mindre fält, som sedan växer ihop mer och mer vartefter tiden går.

Gråstenslaven är alldeles grå, precis som stenen, och därför är det inte alltid lätt att se den. En tanke man haft är att gråstenen döpts efter laven, då gråstenslaven ser ut att vara en del av stenen fast den egentligen har vuxit fast där.

Ja det är dem som kallas "vitmossa" som jag tänker på. Alltför många förväxlar den vita fönsterlaven med vitmossa, och kallar den därför felaktigt för vitmossa istället för vitlav eller vit fönsterlav, som den egentligen heter.

Det är synd att förstöra vitlaven genom att plocka den för att sätta den i ljusstakar till jul, för vitlaven är ofta mycket gammal innan vi plockar den.

Samtidigt så är det ju så att även förr i tiden plockades oftast vitlaven, och den vita fönsterlaven, då det var en lav som det fanns mycket gott om och dessutom var den oftast lättillgänglig och lätt att känna igen.

Man använde den framförallt till att läggas mellan inner- och ytterfönster i gamla hus och torp.

Den torra vita fönsterlaven suger nämligen åt sig en del vatten på kort tid, och på det sättet slipper man få isrosor och annat på sina fönster vintertid.

Dessutom så doldes ju eventuella insekter som råkar hamna mellan inner- och ytterfönster.

Hur skiljer man dem åt då ?

Den vita fönsterlaven ser ut som små "buskliknande" lavar, medan den vita renlaven mer ser ut som små "horn".

Idag börjar vi med att hitta Skägglav.

Den ser ut som ett skägg som någon hängt av sig i träden. Och när man ser den så kunde man nästan gissa sig till varför den fått sitt namn. 

Skägglaven trivs inte så bra nere i söder för där är det massor av luftföroreningar. Däremot här uppe i norr förekommer den fortfarande, även fast den börjar bli sällsynt där också.

Förr användes skägglaven på sår, för den ansågs vara bakteriedödande. Den användes då både som torr och då strödd på t ex ett sår, eller "färsk" och då som omslag på sår och sårskador av olika slag.

En del trodde också att den hjälpte mot flintskallighet och håravfall. Men det är det nog ingen som vet om det fungerar. Orsaken till att man trodde det, var troligen att den liknade hår eller skägg.

Nästa lav vi tar upp idag är Islandslaven.

Islandslaven innehåller en stärkelse som löser sig i varmt vatten. När den upplösta stärkelsen kom i kontakt med huden så bildar den en skyddande barriär mot sådant som kan irritera huden.

Den användes förr också ofta mot hosta, magkatarr och luftvägskatarr. Förr i tiden åt man islandslav, då den innehåller en massa nyttiga ämnen.

Nästa lav vi lär oss om, det är Kartlaven.

Kartlaven växer på stenar oftast och är ofta gul eller brun till färgen, men det finns alltid variationer. Kartlaven ser ut som kartor av olika storlek.

Oftast hittar man stora fält av kartlav på klipphällar och på större stenar.

Kartlaven växer väldigt långsamt jämfört med en del andra växter. Stora fält av kartlav kan vara över 1000 år gamla !!! Det du det är ingen dålig ålder. Tänk på det när du ser en kartlav nästa gång.

Idag tittade vi närmare på Blåslav och Vägglav. Vi gick förbi ett gammalt övergivet torp där vi såg lavar på både fruktträden och staketet.

Så jag tyckte vi kunde börja med dem.

En av de vanligaste lavarna är Blåslaven.

Blåslaven är gråaktig och växer på träden. Den trivs i både "ren" och "smutsig" luft, för den är inte lika känslig för föroreningar som många andra lavar.

På gamla fruktträd kan man se blåslav, men även i skogen finns den.

Den andra laven vi tittar på idag det är Vägglav.

Vägglaven är rödgul till färgen och växer gärna på omålade husväggar och staket. Men den växer också på en del träd i skogen.

Idag tänkte jag att vi skulle börja titta på lite lavar. Så vi gick ut i skogen och vi hittade nästan lavar på en gång. Det finns ungefär 2000 olika sorters lavar, men jag ska bara välja ut några av de vanligaste.

Lavar är väldigt gamla och de växer mycket sakta. De växer på träd,  stenar, och klippblock. De kan också växa på staket och på husväggar.

Lavar sprids då en del av en lav lossnar och antingen följer med vind eller vatten till en annan plats.

Den kan också spridas med djur, t ex råbockar eller älgar som gnuggar sina horn mot ett träd. En del lavar sprids med insekter också.

Får sedan bara laven växa i fred så blir det på några år en ny början till en koloni lavar.

Välkommen till Trollebo skolan.

Här kan du följa med på lite skogsutflykter där vi lär oss om lite om lavar, mossor, träd och växter som finns i naturen.

Titta in närhelst du känner för det.