Idag snöade det så vi tog bara en kort promenad till en närbelägen skogsbacke där vi gick på upptäcksfärd. 

Vi kom till ett slånbärssnår som var väldigt tätt, men precis bakom det fanns det en lite pulkabacke som barnen åkte i, så idag blev det en skogspromenad med pulkaåkning och matsäck.

Medan barnen åkte pulka så plockade jag lite slånbär som jag tog med mig hem. Slånbären smakar bättre nu efter frost och kyla. Innan frosten kommer är de lite kärva i smaken.

Slånbären kan användas till sylt, gelé eller slånbärsdricka. De kan också användas som utfyllnad tillsammans med lingon, blåbär eller björnbär. Slånbären är rika på C-vitamin och kan plockas i mängder bara man står ut med deras vassa taggar. Slånbären används med fördel även i maträtter.

Slånbärsved används ibland för att röka fisk och kött och ger då en god smak.

Idag hittade vi Fläder byuskar, ja av båda sorter.

Fläder är vanlig i skogsdungar och skogsbackar. Men de kan även odlas i parker och liknande.

Vi hittar två sorters fläder i vår skogsbacke.

Den ena sorten är Druvfläder, den har röda bär och gröngula blommor. Den är giftig, framförallt fröna från den flädern.

Den andra sorten kalls för fläder bara och den har svarta bär och gulvitaktiga blommor med startk doft.

Av dess bär kan man göra flädersaft, av blommorna gör man fläderblomssaft eller örtte. Bladen är svagt giftiga.

Idag har vi plockat nypon. Nypon växer lite överallt och det finns olika sorter av dem, men alla är lika nyttiga.

Att nyponfrön kliar, det vet många barn. Det brukar vara rätt populärt att kasta sådana på varandra.

Att man gör nyponsoppa av nypon, det visste alla. Jag frågade då barnen om de ätit hemgjord nyponsoppa, men det var det ingen som hade, så vi plockade med oss nypon hem och bestämde att vi skulle göra nyponsoppa av dem när vi kom hem.

Köpt nyponsoppa i all ära, men den egna hemlagade nyponsoppan, med egenhändigt plockade nypon är utan tvekan den allra godaste.

Förr sågs nypon som en läkeväxt.

Nypon är rika på C-vitamin.

De användes ofta mot förkylningar och luftrörskatarr.

Det sades dessutom att nypon skulle kunna hjälpa vid depressioner. Det tror man numera har att göra med nyponens höga halt av magnesium.

Idag hittade vi några överblivna lingon i skogen. Lingon är både goda och nyttiga.

Sylt och saft av lingon behöver inget konserveringsmedel, för det innehåller lingonen i sig självt.

Lingon är ju rätt sura i smaken, men plockar man dem när första frosten har kommit, då är det lite sötare i smaken.

Lingon är en mycket gammal läkeväxt. De innehåller nyttiga mineraler och vitaminer. Förr användes hela lingonväxten till olika åkommor.

Man brukade använda bladen att göra te på, eller bären att göra saft av. 

De allra första lingonen är rika på ett ämne som sägs motverka något sådant som diabetes.

Lingon sades också kunna motverka urinvägsinfektioner. 

Idag tittade vi på blåbäsris i skogen. Flera av barnen kände genast igen blåbärsriset, fast löven på det var borta.

Inga blåbär fanns ju kvar, men riset fanns fast utan blad då. Blåbären fäller nämligen sina löv på senhösten.

Blåbär är en av våra vanligaste växter. Bären mognar i Juli - Augusti och är blåa och ibland nästan svarta. De trivs i granskog och gärna tillsammans med lingonris.

Blåbär innehåller ämnen som är mycket nyttiga.

Blåbären användes för mot feber och som stoppande vid diarré.

Blåbärsbladen kan man göra te av och själva bären användes även för att färga garn i olika violetta nyanser.

När blåbären är mogna kan de förväxlas med odon.

Men tittar man efter noga så ser man skillnaden både på bladen och på grenarna. Odonets blad är blågröna och släta i bladkanterna och dess grenar är gråbruna.

Blåbärens blad är tunna och lite sågtandade och dess grenar är gröna.

Både odon och Blåbär fäller ju sina löv på hösten, men trots det kan man se skillnad på dem för blåbärets grenar är kantiga och ojämna i stammen, medan odonets grenar är runda och jämna i stammen.

Idag hittade vi Ljung i skogen. Alla barnen kände igen den.

Ljungen här i skogen är inte lika tät som den man köper i affärer, men den kan användas till mycket. 

Ljung både värmer gott som bränsle och har en jättegod nektar. Av dess rötter kan man dessutom fläta korgar om man vill, för rötterna är starka och håller bra.

Idag tog jag med barnen för att vi skulle titta om vi hittade ormbunkar. Det finns ca 40 olika sorters ormbunkar i Sverige. De allra flesta växer i skog och mark, men en del används som t ex stenpartiväxter i trädgårdar.

Vi tittade på Stensötan.

Stensöta är en rätt vanlig förekommande växt i våra skogar.

Många kände igen stensötan, men inte genom vad den hette, utan snarare på hur den såg ut.

Stensötan har som små sporsamlingar under bladen, och dess stam smakar lakrits. Dock är det inte den som används för att framställa godiset lakrits, för det framställs på konstgjord väg.

Förr användes stensötans rot för att underlätta hosta. Stensötans rot ansågs också vara urin- och svettdrivande. Man trodde även att stensötan var blodrenande och därför användes den också mot skörbjugg, gikt och lungsot (tuberkulos).

Idag var vi till en liten bäck som delvis som rann utför en bergvägg.

Där hittade vi Gulgrön raggmossa och Bäckraggmossa.

Barnen tyckte raggmossa var ett väldigt skojigt namn, för de associerade det med raggsockor. Ett av barnen skojade och sa att han ville ha raggsockor av raggmossa. De andra hade rätt roligt åt det.

Båda dess raggmossor trivs då alltså utmed eller vid bäckar.

Bäckraggmossan växer gärna i bäcken och trivs inte i fjällen.

Den gula raggmossan växer hellre intill bäckar eller på våta klippväggar.