Idag hittade vi Stubbkvastmossa.

Stubbkvastmossan växer gärna i städer där det är mycket förorenad luft och inte särskilt många andra mossor överlever.

Den växer gärna på trädstammar, stubbar och i vissa fall mer norrut, också på klippor.

Stubbkvastmossor ser ut som en kuddar i olika storlekar. Men den är hård och kompakt, och därmed inte särskilt bekväm.

Idag tittar vi på en annan rätt vanlig mossa, nämligen skuggstjärnmossa.

Skuggstjärnmossan är vanligast i de södra och mellersta delarna av vårt land. Den trivs bäst i skuggig och fuktig skog, men även vid bäckarnas stränder och nedanför bergväggar.

Idag hittade vi en mossa, som nästan såg ut som en fågelfjäder.

Det var en kammossa berättade jag, och den har troligtvis fått sitt namn för att den ser ut som en kam med piggar åt två håll. Den här mossan trivs bäst i blåbärsskogar i gläntor i äldre skogar. Den finns inte uppe i fjällen, men här växer på den gärna.

Kammossan gillar kalkrik och våt mark, och det har vi gott om här uppe hos oss.

Idag tittade vi på vitmossor. Nej inte dem man lägger i adventsljusstakar, för det är vit lav eller vit renlav och alltså en lav, ingen mossa. Nej blev det "äkta" vitmossa som vi tittade nämare på.Det finns flera olika arter vitmossa runt en 14 stycken i alla fall,

men så många hittade inte vi.

Den vanligaste vitmossan är Granvitmossan.

Granvitmossan växer i granskog inte bara i Sverige utan också i grannländerna. Vitmossan trivs inte vid kärr eller ute på mossar. Däremot växer den gärna på myrar och då ofta tillsammans med andra sorter av vitmossor. Man ser dem som små upphöjningar om man ser ut över en myr. Granvitmossan ser lite ut som en femuddig stjärna uppifrån, och den har en hård stam som knäpper till när den bryts av.

Granvitmossan växer oftast tillsammans med en annan vanlig vitmossa som heter skogsvitmossa.

Förr i tiden använde indianer i nordamerika vitmossan till att bädda mjukt åt sina barn, och även som blöja till dem då de var riktigt små.

Torr vitmossa kan nämligen, jämfört då med bomull, suga åt sig många gånger mer vatten eller vätska än bomull.

Dessutom är vitmossan i viss mån den antibiotisk, alltså den dödar bakterier. Av den orsaken var det också vanligt att man lade den på variga och vätskande sår förr i tiden.

När vitmossan torkar blir den i viss mån ljusare i färgen, men inte helt vit som vit renlav t ex.

När vitmossan torkar helt och dör så blir den till torv.

Torv är en samling av torkade vitmosserester som packats ihop och ofta bryts av människor för att användas som eldningmaterial då den glöder väldigt länge. Just för att Torv glöder så länge, så kan det vara farligt om det brunnit i en skog med torv för när som helst kan glöden börja brinna igen, och då finns det risk att det blir en ny skogsbrand. 

Även som torv har även vitmossan en suverän uppsugningsförmåga, för blöter man den med vatten så ser man att den suger åt sig vattnet.

Torv används därför ofta som strömateriel till djur, fast då har den först luckrats upp och packats om på speciella torvfabriker.

Idag hittade vi björnmossa.

Den stora björnmossan, som är en av björnmossearterna, växer oftast där det är fuktig mark som myrar eller skogar med hög luftfuktighet. Björnmossan ses ofta som små kuddformade samlingar, då gärna i blandning med vitmossa, på fuktig sumpmark som myrar och kärr.

Björnmossan fick troligen sitt namn för att björnar tätar sitt ide med den i stora mängder. Björnmossan både värmer och är mjuk att sova på. Detta trots att den ser väldigt taggig och stickig ut när man ser den.

En del björnmossor ser ut som en lång stickig växt med blad som liknar barr, medan andra är lite mjukare.

Björnmossan är rätt hård i sin stam och förr hände det att man flätade stammarna och gjorde dörrmattor av dem. Man har också använt stammen till borstar.

Idag handlar det om två andra vanliga mossor, nämligen väggmossa som är en rätt vanlig mossa, och husmossan.

Väggmossan ser ut som en gles julgran med rödaktig stam. Den växer ofta bland tallar och ibland har man även hittat den på lite mer våtmarker, men vanligast är den bland tall och gran.

Husmossan ser lite annorlunda ut än väggmossan, och växer ofta i sk våningar i skogar där det inte är alltför blött. Husmossan trivs i blandskog, men ofta förekommer den även i typiska barrskogar.

Förr användes dessa två till att täta hus med, då de både isolerar bra och så finns det gott om den i skogarna.

Husmossan ser lite ut som en thuja, ni vet ett sådant där prydnadsbuske som många har runt sina trädgårdar, istället för staket.

Idag tittade jag och barnen på olika mossor som finns i skogarna.

Visste du att det finns över 1000 sorters olika mossor bara i Sverige ?

Vi stannade till på en ordentligt mossbevuxen skogsplats, där stora delar var täckta av grön mossa.

På avstånd såg mossan likadan ut överallt, men när vi gick närmare och såg närmare på den, då kunde man se att på ca 1 meter så fanns det flera olika mossarter som växte tillsammans.

På en del ställen var det som att gå på en grön mjuk matta.

Jag förklarade också hur mossor lever och förökar sig !

Mossor är nästan alltid gröna och de växer där det är fuktigt och skuggigt. Mossor har inga rötter, de sitter bara fast med tunna trådar i marken. Därför suger de upp vatten och näring med stammen och bladen.

Mossor kan bli väldigt gamla för de överlever utan problem snö, is och kyla.

Mossorna sprids lätt och oftast sker det genom att en lite bit av mossan bryts av och sedan växer just den biten ut till en ny mossa.

Idag var vi i en gammel skog. Den var nästan som en trollskog.

I gamla skogar finns det tagellav och manlav, som är långa hängande lavar som hänger i träden och på trädstammarna.

Dessa Hänglavar fungerar som bomateriel och ibland skafferi åt småfåglar. 

Även t ex renar har nytta av dessa hänglavar då det är deras mat under flyttningen mellan vinter- och sommarbeten. Men även vintertid då renarna inte kommer åt växterna under snön pga skare, is eller mycket djup snö, så äter de hänglavar istället. 

Det finns ungefär 20 olika sorters Hänglavar i Sverige. De vanligaste är tagellavar och manlavar. Tagellavar växer oftast hängande ner från grenar, medan manlavarna ofta växer utmed trädstammar.

Dessa lavar är väldigt känsliga för smutsig luft, och växer därför inte nära större städer.

Förr i tiden trodde man att tagellav, manlav och skägglav kunde bota t ex flintskallighet.