Lönn har i alla tider varit ett populärt träd som finns både som planterad och vilt växande i skog och mark. På hösten får den de underbaraste färger på löven. Lönn näsor har alltid varit populärt att leka med för alla barn.

Lönnens virke används ofta till musikinstrument och möbler.

Av lönnens sav kan man göra sirap.

På lönnar och några andra lövträd, kan man hitta en halvparasitisk växt som gärna växer på dessa träd. Det är den välkända misteln. Mistel är giftig för människor och har i alla år kopplats samman med legender av olika slag.

Idag såg vi björken i vinterskrud, och den var vacker. Alla barn kände igen den men de flesta tänker mest på den då våren kommer och de första gröna små löven visar sig.

Björken är vanlig överallt, men förekommer på olika breddgrader i olika sorter. Fjällbjörk t ex är låg och knotig, medan glasbjörk är hög och reslig.

Björkris är välkänt för bastubadare då det både värmer bra och luktar gott. Björkved är toppenved att elda med, dels brinner det länge men så luktar det gott och värmer skönt.

Många goda matsvampar trivs med björken och växer gärna nära den.

Te på björkblad, stimulerar njuraranas produktion av urin, och forslar lättare bort sk slaggprodukter som är effektivt mot urinvägsinfektioner, reumatiska sjukdomar och PMS svullnad.

Björksaven innehåller C-vitamin och björksocker (xylitol) samt en del mineraler som är nyttiga. Sav kan tas från björken från det att tjälen gått ur marken fram till lövsprickningen. Men man får inte ta sav från träden utan att först fråga markägaren.

I natt har det kommit mycket snö. Men vi gick ut i skogen en stund i alla fall. På vägen dit gick vi förbi en del fina Rönnplanteringar. Barnen tyckte det såg ut som om rönnbären hade mössor på sig, och jag kan ju hålla med dem.

Rönn växer överallt, och dess frön sprids med fåglarna som gärna äter rönnbären som vinterföda.

Sitt namn har Rönnbären fått därför att de tidigare användes som lockbete i fågelfångarnas fällor.

Älgar och Rådjur äter också gärna Rönn på vintern.

En del människor gör rönnbärsgele av rönnbären, men rönnbären är också goda i grytor och soppor efter första frosten. Före frost är de sura och inte särskilt smakliga.

Rönnbären är rika på C-vitamin och framförallt järn. Det finns också många viktiga mineraler i rönnbären som t ex Magnesium, Kalcium, Zink och Mangan.

I Rönnbär finns även Sorbitol som förbättrar njurarnas förmåga att göra av med slaggprodukter.

Både bär och blad är stärkande på många sätt.

En del säger även att Rönnbären har en bakteriedödande verkan.

Granar känner ju alla till. Vår svenska julgran är ju välkänd.

Man tror att gran har funnits i Sverige i över 11.000 år. En gran kan bli över 40 m hög.

Granen får en massa kottar varje år. Under våren och vinterns övergång till vår så släpper kottarna sina frön som förs bort av vindarna. fröna är mycket energi rika och äts med glädje av ekorrar, fårglar och skogsmöss.

Granar kan bli mycket gamla om de får växa i fred. men äldre granar än 200 år är dessvärre väldigt sällsynta därför att flertalet granar drabbas av en parasit som gör att granen dör.

Granen är nog vårt viktigaste skogsträd. Utöver att användas som virke, så används barken till garvning av läder, rötterna används till hantverk av olika slag. Det finns också råmateriel från som används till olika produkter t ex vanillin.

Granens barr och skott är C-vitaminrika, t o m mer C-vitaminrika än en apelsin. Skotten på granen lyser ljusgröna under våren och innehåller mindre C-vitamin än granbarren.

Man kan göra granbarrste och dricka det mot förkylninhgar och nedsatt immunförsvar.

Kåda från gran är smärtlindrande, värmande och bakteriedödande.

Den båsta kådan är den klara, smetiga gula kådan.

Den är också bra vid sårvård. En liten klick kåda kan sättas på ett litet sår, eller en spricka. Har man fått en sticka i handen eller i foten som inte vill komma ut, så är det bra att lägga på lite kåda för den kan då hjälpa till att få ut stickan från handen eller foten.

Man kan också göra kådsalva att ha hemma på burk.

idegran är ju släkt med den vanliga gröna granen, men till skillnad från vanlig gran, så är Idegran mycket giftig för såväl människor som vissa djur t ex hästar och kor.

Men rådjur och Älg kan äta av granen utan at bli sjuka.

från en amerikansk Idegranssort har det framställts ett gift, Taxin, som sägs vara verksamt mot tumörer av olika slag.

Eftersom snön låg kvar idag också, så lät jag det bli mer pulkaåkning.

Vi hade matsäck med oss idag med. Strax efter att vi ätit upp den, så kommer en av flickorna med några kottar och frågar vad för sorts kottar det är.

Jag visar dem för barnen och frågar om någon av dem kan svara på frågan. Ingen av dem kan det.

Då berättar jag att det är en Alkotte. Den kotte som flickan hittat är en från förra året, som redan för längesedan släppt ut sina frön, och nu börjar bli mer svart än brun.

Jag berättar också att småfåglar tycker mycket om de frön som finns i alkotten, och att det lite senare i vinter kommer att falla många frön från kottar som mognat. Barnen tycker det låter spännande och vi bestämmer att vi ska gå hit lite senare i vinter igen.

Al växer nära vatten. Ibland även i vattnet där det är grunt.

En Al avverkas efter 60 - 80 år och blir därför inte så gamla. På stubbarna växer det ut nya rotskott, och så småningom kommer det nya alar där. Myggor och grodor gillar Alar och lägger gärna sin ägg, resp släpper sin rom i närheten av dem.

Alveden används vid rökning av fisk som då blir gyllengul. Alved används också till träskor och andra snickeriarbeten.

Alveden rötskadas obehandlad och förstörs fort på land, speciellt vid fuktigt klimat. Däremot i vatten är den mycket hållbar och används därför ofta till pålar som står under vatten.

I Alens bark och i dess blad finns det hoga halter av garvämnen. Dessa har en sammandragande inverkan på huden. Om man häller kokande vatten över hackade alblad eller bark och låter det stå och dra ett tag, då har man gjort sitt eget desinfektionsmedel som är bra att tvätta småsår med. Blandningen är både blodstillande och påskyndar läkningen av sår. Har man blåsor i munnen eller inflammationer i mun och svalg så kan man gurgla sig i munnen med blandningen.

Bladen, och då helst tvättade, kan också läggas direkt på blödande småsår men även på lätt infekterade sår där varbildning uppstått. Det får då en läkande effekt.

Alla känner igen Tallen. Att den har långa barr, och granen har korta det lärman sig redan som barn.

Tallarna har alltid haft en given plats i den gamla folktron.

Det fanns sk "fisktallar" dit man gick för att få god fiskelycka, dte fanns "mjölktallar" som man gick till om man ville att korna skulle ge mycket mjölk. Vissa talalr hade ett speciellt utseende, och dit tog man ofta sina barn för att de inte skulle bli sjuka.

Tallen kan bli uppemot 40 meter hög och är tillsammans med Granen våra vanligaste träd i skogen. Både växer dock rätt sakta jämfört med en del andra träd. Oftast avverkas talalrna då de är 70 - 160 år gamla. Men dte finns gamla tallar kvar i Sverige, för de äldsta kända tallarna är drygt 700 år gamla !

Älgar tycker mycket om tall, men inte gran, så den lämnar de ifred. Tjädern äter gärna tallskott vintertid då det är ont om mat för alla djur i skogen.

I Tallskogar hittar man alltid mycket blåbär och lingon. Även svampar, framförallt matsvampar, trivs i tallskogen och just Kantareller växer gärna tillsammans med tallen.

Förr när det var ont om mat så användes Tallens unga bark till att göra en sorts mjöl av, som då sedan användes i sk barkbröd.

Vår- och vinterskotten på tallen är mycket C-vitamin rika, och förr kokades det te på dressa tallbarrs skott.

Tallbarrste smakar inte direkt illa och en handfull tallbarrs skott som det kokas te på innehåller både C-vitamin och smakar sött, ungefär som två sockerbitar.

Tallbarrste kan också användas vid sårtvätt.

Kåda från tallar innehåller bakteriedödande ämnen.

Den kan användas för att smörja bröstkorgen med vid problem med luftvägsinfektioner. Kådan kan också användas till sårvård, självsprickor mm.

Innasn vi lämnade skogen plockade vi med oss lite färska tallbarrs skott för att prova på att göra te på under morgondagen.

Idag hittade vi sälg i skogen vilket barnen tyckte var skojigt.

Sälg är ett träd som alla barnen hade kommit i kontakt med och visste hur det såg ut.

Sälg är nog mest känd från visan "Sov du lilla videung", och för sina mjuka "videungar" som man ser komma då vintern övergår i vår.

Många djur tycker om att äta Sälg, både vilda djur, framför allt då Rådjur och Älg, men även våra kossor och hästar äter gärna av sälg som finns i deras hagar. Hästarna tuggar gärna på sälgen i sina vinterhagar.

Sälg växer fort och vissa sorter odlas som energiskog, Salix.

Salixarterna innehåller ett ämne i bark, knoppar och blad som i kroppen blir till salicylsyra, alltså det ämne som återfinns i vissa värktabletter. Det har en febernedsättande, inflammationsdämpande och smärtlindrande verkan. Salycylsyra framställs syntetiskt till mediciner, men man vet att den Salicylsyran som bildas i kroppen av Sälg och Pil har en bättre verkan.

Ett annat ämne i Sälgen och Pilen, vitamin P, verkar kärlstärkande och kramplösande, det har dessutom en urindrivande effekt.

Idag har vi sett en massa enar. Det finns enbackar lite varstans, och till en sådan var vi idag. En är en växt som många av barnen känner igen.

Egentligen är en En en buske, men ibland kan den bli ett träd.

Enen har bärkottar de första åren, och först under enens tredje år utvecklar den de välkända blå enbären som har en speciell och sötaktig smak.

Man använder det mesta av enen. Veden används till att göra störar av som sedan används till att bygga gärdesgårdar av.

I många hem finns det också smörknivar av Eneträ.

Riset används när man röker fisk och kött.

Förr användes bären ofta då man tillagade viltkött för att få den speciella smaken men också till Enbärsdricka. Men det är inte lika vanligt numera.

Enbär är starkt njurstimuklerande och ska användas med försiktighet.

Enbärsolja används på huden och stimulerar cirkulationen. Den är också bra vid lågt blodtryck, värk och stelhet i kroppen.