Idag pratade vi om Asp, som är ett vanligt träd i våra skogar.

Asp och Lönn har de allra vackraste färger på sina löv under hösten. Aspens löv påminner lite om björkens, men björklöv blir bara gula på hösten.

Aspen förökar sig både med rotskott och frön. Den växer snabbt, men blir sällan över 100 år gammal.

Aspens stam är mjukt trä som ofta angrips av parasiter som t ex trädtickor, så gamla Aspar knäcks därför lätt av vinden då det stormar. På Asp trivs också många olika lavar.

Äldre Aspar är ofta fulla av bohål som hackats upp av hackspett. Dessa blir ofta bohålor för större fåglar som t ex sparvugglor och skogsduvor, när hackspetten lämnat dem.

Av Aspved gör man tändstickor och möbelsnickerier. Men även till pappersframställning används ofta Aspens ved.

Såväl vilda som tama djur betar gärna Aspbark och knopp.

Knoppar och blad innehåller ett ämne som i kroppen omvandlas till salicylsyraliknande ämnen som är smärtstillande, bakteriedödande och antiseptiskt.

Te på Aspblad kan drickas för att dämpa värk i muskler och leder samt för att ge en lokalbedövande effekt. Teet är också bra att dricka vid blåskatarr, magkatarr eller tarmkatarr.

Man kan också göra salva av Aspknoppar. En sådan salva är smärtdämpande och bakteriedödande på hud, svamp på huden och småsår.

Torkade knoppar kan malas sönder och bli till ett pulver som man kan strö på sår eller lösas upp i vatten och drickas vid smärta.

Pulvret kan också vara effektivt vid illaluktande fotsvett.