Lind är ett ofta omtalad träd i många böcker. Den är också omhuldad av en del skrock och sägner, och finns ofta omnämnd i sagoböcker.

Lindens blommor är mycket omtyckta av humlor, bin, fjärilar och andra nektarälskande insekter. Men vissa år bildar lindblommorna sockerarter som humlorna inte tål och därför dör av. Då kan man se massor av döda humlor under träden.

Lindblommorna kan användas att göra te av, men då ska de plockas en varm försommardag, helst på förmiddagen. Sedan torkas de och kan användas till te.

Av Lindblommor gör man också honung. De små gulvita blommorna avger mängder av nektar. Lindblomshonung är den finaste honung som finns. Den äts med känsla hos finsmakare.

Innaför barken på en Lind finns det ett skikt som användes till att tillverka snören, rep, korgar och mattor av. Idag finns t ex lindbast som vi stöttar upp våra trädgårdsväxter med.

Lindblomste har i alla tider använts som svettdrivande medel. Ett ämne i bladen och blommorn från en lind höjer kroppstemperaturen så att man får feber. På det sättet hjälper man kroppen att bearbeta infektioner osv. En studie visade att barn som drack lindblomste tillfriskande fortare än de som behandlades med antibiotika.

Den eteriska oljan i lindblommorna har också en lugnaden verkan, därför är lindblomste ett bra kvällste.